Poesi: Sewa Hame #3

Ett, två…

Något tömde mig
Och det enda som förblev var ett skal
Skört
Tåligt
Tunnt
Tjockt
Allt och inget

Jävligt läskigt
Vart tog allt vägen?
Är det med dig?
Är det hos Magdalena?
Vem fan är Magdalena?

Ett
Två
Ett, två
Djupa andetag
Tårarna finns inte längre
Det är tomt
Men skalet knäcks snart
Hade behövt lite lim
Eller silvertejp

Ett
Vart tog allt vägen?
Säg mig
Snälla jag ber på mina bara knän
Två
Jag har försökt städa
Jag har letat överallt
Tårarna
Skratten
Skulden
Jag behöver dem

Ingen trea
Bara kontinuerligt fast
Mellan ett och två