Poesi: Spår

sörjer sörjan som vi var
kletigt sammansvetsade
den mörka smeten som alltid fastnade
som en uthälld brygd
på perronger, vid ändhållplatser, platsbyggda bänkar i vindskydd
solvarm barrskog till ojämn asfalt
alltid inramade
du var mitt tolvslag
mittpunkt och riktmärke
ditt kladdiga läppstift lämnar märken på allt
revir och bevis och som ett analogt sätt att dokumentera din existens i realtid för oss andra
vinglas kinder servetter kvitton krogtoalettspeglar
senare
långt senare
efter dygn med tänkt eld och skrivit hemtenta
skrivit eld och tänkt hemtenta
genvägar visar slingor från ut ur elljusspåren
som med andra ord säger
skingra tankar/förlora dig en stund/gå vilse
när vi kommer hem och går och lägger oss har ingen blåst ut ljusen