Poesi: Stanna med mig / Stanna med dig

STANNA MED MIG
Stanna med mig.
Snälla.
I det fula fina och lyckligt sorgliga.
Ge mig ordlös visdom.
Ge mig närhet utan krav.
Låt mig vila i din famn
Som en knuten näve
Tills jag öppnar upp,
Oavsett hur lång tid det tar.
Försök inte att fixa mig,
Utan visa mig på de sätt du kan,
Att hur mörkt det än blir,
Behöver jag aldrig vara ensam.

STANNA MED DIG
Låt mig stanna med dig.
Snälla.
Dina rostiga gångjärn kvider,
När du med darrig röst öppnar dörren
Till det som ingen någonsin skulle få se.
Rummet där du förvarar allting som du springer ifrån
så att ingen annan kan göra det.
Tänd ett skrymsle i taget,
Jag är precis bakom om du känner dig modlös.
Slut mina armar om dig likt en kapsel runt ett frö.
Jag vet att du inte vill ha min hjälp,
Men låt mig visa dig på de sätt jag kan,
Att hur mörkt det än blir,
Behöver du aldrig vara ensam.