Poesi: Ett stycke kropp

ETT STYCKE KROPP
Det ligger ett tuggummi på gatan
jag dricker kaffe ur en kopp
på andra sidan gräset rastar två män varsin hund
en kvinna med en barnvagn släpar sig fram med barnet i sin famn
i trappan möter jag mannen med den långa rocken
han frågar hur jag mår jag svarar bra
han vet inte om att det bor en djävul i min kropp
jag sitter på en stol på jobbet
bakom kommunala väggar sitter jag och vaktar döden
en liten kropp framkarvad i trä ligger på en säng och låtsas leva
man ser kyrkan genom fönstret
på bordet ligger schemat vi har fått
det talar om när kroppen ska vändas och munnen ska fuktas med en bomullstuss
utanför hörs någon skrika på sin mamma
eller man
eller sina barn
klockan slår tre
dags att vända kroppen
dags att fukta munnen
klockan slår fyra
dags att vända igen
dags att fukta igen
klockan slår fem
vända
fukta
sex
vända
fukta
kroppen försöker andas
den piper
rosslar
sju
vändafukta
så håller det på
tills kroppen slutar låtsas
vi öppnar fönstret när någon dör
har jag fått berättat för mig
en vindpust drar igenom hela våningen
sen sitter jag och ser på teve
ser på när deras kroppar låtsas leva
piper
rosslar
volymen är på max
men alla ser åt andra håll
någon rullar tummarna
nån vill ringa till sin fru
det låter tunga andetag från hon som somnat i sin rullstol
en kista rullas ut ur ett av rummen och körs förbi
jag hoppas någon öppnar fönstret när jag dör