Poesi: Svartnade rosor
Rosorna har svartnat, jag
förnimmer dem icke mer,
ty Kärleken, Vänskapen, har stannat upp
såvitt jag ser.
I strömmen trängs gammalt och nytt
fint och fult.
Man brukar tala om röda,
violerna är blå, förstås,
det är slut, så sno på,
intet fås.
