Skip to main content

Poesi: Vindflöjel

Alla säger hej till dig
Ingen säger hej till mig
Jag behöver titta mig i spegeln
se att jag faktiskt finns

Jag vet inte längre vem jag är
och ingen annan här vet det heller
så jag kan inte längre fråga

Jag håller din hand för jag är inte längre kropp
Det finns ingen materia som håller mig kvar
Jag är tyngdlös
Du håller mig kvar, viskar att jag finns
Du håller mig för jag gav dig min form eller så tog du den
Jag kommer inte längre ihåg

Men så släpper du mig
Släpper mig framför fläkten
och jag sprids i luften
Jag vet inte om du märker det först
att luften blir något tjockare att andas

Men nu kämpar du för att andas
klagar på rökmaskinen men dansar ändå
Du dansar
Ni dansar
Jag kämpar för att ta form

Någon klagar på dålig luft
I din hand ser jag formen
Den jag snickrat åt mig själv
när jag fortfarande hade händer, när de inte blivit luft

Du dansar
Ni dansar
Fläkten skruvas upp mitt max

Vind, hav, en lapp på en papperskorg
uppmanar dig att samla ihop vinden
och sätta i formen i din hand
Sätta i formen i din hand och
gjuta när månen är som störst

Du tror inte på det
Att det går att gjuta i luft
I vinden hör du sånger och
knaster från en braskamin

En lapp uppmanar dig
Varma vindar slingrar sig runt dig Kastar sina vackraste löv
men du tror inte på det
att det går att gjuta i luft.