Nu kliver vi in i november och ruskigt väder - då behöver vi värmande dikter! Nu välkomnar vi en ny poet. Vi säger hej till Ludvig, 15 år från Mölnlycke! Publiceringarna kommer som vanligt på torsdagar, men först ut - en presentation.
Vem är du?
Ludvig Hansén, 15 år. Bor i Mölnlycke. Skriver, skådespelar, regisserar. Spelar musik, sjunger, berättar. Försöker leva för konsten och kulturen och utmana mig själv med olika konstformer och uttryck.
Vad betyder poesin och skrivandet för dig?
Jag vet inte. I slutändan vill jag ju att mitt skrivande ska betyda något för någon annan. Det är ju ett privilegium jag har, att jag erkänner mig själv som en skrivande människa, just för att jag kan (eller hoppas att jag kan) sätta ord på känslor jag upplever i mitt psyke eller i vår samtid.
Det är samma skaparglädje som går åt oavsett om jag står på scen, skriver en dikt, spelar ett musikstycke eller sjunger på en konfirmationsgudstjänst. Det är samma skaparglädje, samma skaparkraft, och samma vision: att beröra med känslor och ord för att sätta eld i folk att förändra samhället, strukturerna och det egna måendet.
Jag skriver i första hand dramatik men för mig svävar dramatiken och poesin samman. Jag skriver formuleringar som både kan användas i en pjäs, men också i en dikt. Jag skriver också mycket dikter parallellt med dramatiken för att hitta till tematiken, rytmen och luften i verket.
Allt jag skriver är tänkt att läsas högt på ett eller annat sätt. Min dramatik ska spelas på scener runt om i världen och min poesi ska läsas högt. Runt lägerelden, middagsbordet, på skolavslutningen, eller i bilen bredvid mamma.
Om en dikt inte har lästs högt när jag dör är det ingen fara. Det är tanken som räknas. Konsten ska vara fri. Konst kan man både skratta och gråta åt. Helst samtidigt. Konst som man blir provocerad av kan i många fall vara den bästa.
Vad kommer vi att få läsa om i dina texter här på sidan?
Det mörka. Och det ljusa i det mörka. Det eventuella ljusa i det mörka. Jag tycker att vi spelar för mycket på att det alltid finns ett ljus i mörkret. Ibland är det bara mörkt och det är minst lika spännande att skildra.
Det är i tankarna om livet som formuleringsmaskinen hämtar bränsle. Tankarna om döden, tiden, stillaståendet, det mänskliga lidandet. Kraften i att finnas, att påverka, att verka. Det finns alltid hos mig en skildring av overkligheten i den allt för ärliga och verkliga vardagen. Om stunderna då livet susar fram men man själv bara vill stå still.
Vilka poeter, förutom dig själv, vill du tipsa oss om?
Kristina Lugn. Kristina Lugn. Kristina Lugn. Edith Södergran. Kristina Lugn. Kristina Lugn. Lina Ekdahl. Kristina Lugn. Håkan Hellström.
Jag vill helst av allt vara Kristina Lugn. Jag vill ha skrivit de dikter som hon skrev. Men jag får leva med att det inte är så. Och jag får leva med drivkraften att stå för och älska det jag skriver.
Kan vi läsa mer av dina texter eller se mer av det du gör någonstans?
På mitt instagramkonto kan man då och då skymta lite texter, utdrag ur mina pjäser men framförallt även teaterrecensioner, främst från scener i Göteborg.
Jag är amatörmässigt verksam som skådespelare och regissör på Teaterhuset i Mölndal så där medverkar jag i många projekt om året. I vår ska vi sätta upp Förskalv, en pjäs som jag skriver och regisserar och som handlar om människans totala oförmåga att hantera livet i vissa situationer, det ska bli väldigt spännande. Håll utkik efter det helt enkelt, på www.teaterhuset.nu.
Jag försöker ständigt utmana mig och hitta platser och projekt att engagera mig i, så om du håller ögonen öppna kanske jag dyker upp på en göteborgsscen nära dig!
Välkommen att läsa Ludvigs första dikt som publiceras imorgon!
