Att springa.
Streta.
Inte ryta ifrån för vresigt.
Att vara go och glad och lagom bejakande och känna sig behövd. Att vara behövd.
Att stå på berget över vattnet och skrika vakuum av samtiden.
Att leva.
Utan krav på omgivningen.
Utan krav på politiker.
Utan krav på sorglösa luspudlar som står och beklagar sig men inte fattar att miljoners miljarders inte kan värja sig mot sin kärlek.
Att vara rädd.
Inte vara rädd för att bli rädd. Våga vara rädd.
Göra skillnad för att man är rädd.
Att våga dö.
Och att våga lita på att livet blir fulländat till slut.
Att kramas.
Krama mamma.
Hon behöver kramen.
Jag behöver känna kärlek och ge kramen.
Jag behöver att nån tar emot min kram.
Tar emot känslan jag ger.
Att känna livslusten flyta och guppa i havet.
Det oändliga vattnet i min hörselgång.
Det pessimistiska havet.
Mölndalsån.
De fem helvetesfloderna.
Fjärilen måste väl vara den mest sorglösa varelsen?
