Krönika: Du är svensk men...

Det fanns ett uttryck jag fick höra för inte så många år sedan. En utländsk är alltid två steg bakom en svensk. Förstod inte riktigt vad det hade för betydelse och jag hade aldrig tänkt på det förr. Sedan så växte man upp och fick se det ske framför en. Där att vara svenskfödd inte håller samma merit som att vara svensk-svensk. Det vill säga ha ett svenskt namn, skandinaviskt utseende och passa in i stereotypen ”svensk”. Fast kollar du ut så är det inte det du ser när du kommer till Sverige, eller ser dig omkring. Stereotypen svensk smälter in bland mängden av alla olika etniciteter och kulturer. Men ändå är det något som eftertraktas, det är något som sökes på arbetsmarknaden och du SKA vara okej med det du får, du kan inte kräva mer, du förväntas göra mer, och du försöker alltid överprestera bara för det faktum att du sticker ut. Vilket inte ens är ditt fel, men det är så du känner dig. På den svenska arbetsmarknaden förväntas du ta eget ansvar, du förväntas dock också ta dig an alla dess traditioner, ha kunskap om dem, vara delaktig i dem, för brister det för dig där kommer du aldrig kunna engagera dig i det som det pratas om under eller efter arbetstid.

Som utländsk har du också ett krav på att inte vara för mycket av din etnicitet. Låt oss säga att du är född här men inte ser ut att vara det. Eller har ett namn som är svårt att uttala. Svenskar tar sig ”makten” till att kunna uttala det fel och sedan skyller på att det är namnet som är svårt. ”Synd att du inte heter Alex eller något, det hade jag allt fått rätt på” och skrattar bort det som är diskriminering i så mångas ögon. Men inte många vågar ta sig an. De vågar inte reagera i hopp om att till slut få ha samma tillhörighet som de andra har. För reagerar du så tar de illa vid sig och skyller ytterligare en gång ifrån sig och försvarar sig helt förbluffade. Diskriminering är något som är vardag för dem som inte ser ut som den stereotypiska svensken med det är inte många som vågar ta sig an den diskussionen eftersom listan är lång och tiden är knapp. Liksom att detta är en konversation inte många svenskar kan ta då de inte ser sina egna privilegier i det hela, sin egen roll. Som hade gjort så betydligt mycket. Hade du sökt efter meriter när du letar personal så hade du fått lika bra personer med bra kompetens men deras andra sidor som svåruttalat namn, utseende med mera väger in. 

Anledningen till att din närmaste livsbutik ägs av någon som har en annan etnicitet, eller att din pizzeria inte har en svensk bagare, är för att de inte fått möjligheten att kunna jobba. Enda utvägen många utländska har är att starta eget eller arbeta med taxi, bygg och annat. Just för att de inte har samma möjlighet. Deras namn har inte samma merit som Svensson har. Deras hy håller inte meriten kritvit har. Och deras uttal håller inte samma merit som att ha svenska rötter sedan århundraden tillbaka. Vilket inte är något de kan klandras för egentligen. Men det sker, det sker just nu, det drabbar många hem, flera individer, stora som små. Det drabbar den växande population som Sverige har att handskas med i framtiden. Som kommer vara deras nya Sverige. Men det gör inte att diskrimineringen försvinner eller att vi blir dem, eller att de blir vi. Det skiljer dem åt.

Att inte delta i dessa diskussioner och uppmärksamma oss för det vi är begränsar oss i längden eftersom vi redan inte känner någon tillhörighet och det finns inget som stärker hur vi känner i det land vi föddes och vuxit upp i. Andra generationens invandring är på riktigt, det är något som borde handskas med men det ses inte som ett problem. Kommentarer som ”vart kommer du ifrån” följt av ”nej vad kommer du ursprungligen ifrån” gör en inget gott. Men den frågan får man ställd ofta, och vad svarar man? Det hemland någon kanske bara besökt, eller det land där man vuxit upp i, har vänner i, familj i och framtid i? Att klassa sig själv i en viss grupp är det inte många som vill göra, men det är ingen som vill höra. Det finns inte många svenskar som är villiga att ta sig an den här diskussionen för deras synsätt är densamma. Och känner man inte för att ändra det så lär det troligtvis inte ske. Invandringen är något som skett i många, många år men den har fortfarande inte accepterats av varje svensk. Tanken på ett nytt Sverige är inte något alla vill ha, men det sker i skrivande stund och det sker runtom. Men ha lite koll på dig själv nästa gång du pratar med någon, det finns inte mycket som skiljer dig åt från andra än era värderingar. Finns inte mycket som skiljer dig åt när det kommer till kompetens inom arbetsmarknaden. Och det finns inte mycket som skiljer dig åt. Men varför känner vi oss så utanför för?