Krönika: Politiker skiter i vår framtid
Detta är en krönika. Ställningstaganden och analyser är skribentens egna. KulturUngdom är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten utgår från de unga medlemmarnas initiativ.
Du kanske tror att denna krönika kommer handla om klimatet. Men det gör den inte. Jag vill istället ta upp andra problem som skapats av politiken som förts i Sverige. När denna text kommer ut stundar ett EU-val runt hörnet. För den 9 juni är det dags för den svenska struts-befolkningen att vakna till liv och tycka till om vilka partier som ska, så att säga, påverka EU. För frågan är om det verkligen är vi som har någonting att säga till om i Europas fred- och frihandelsallians. Eller är vi tyvärr som strutsar - med huvudet nere i sanden - djupt beslutna om att inte se att EU drastiskt förändrats från det vi var lovade på 90-talet. Fokus är inte längre på samarbete utan har vuxit till ett stort byråkrati-monster.
Under corona-året 2021 röstades en så kallad coronafond igenom av Sveriges riksdag. Där vi - Sveriges framtid - barnen och unga vuxna, fram tills 2058 är skuldsatta med ca 150 miljarder kronor. Pengar som lånats för att då “återstarta Europa”. Men inte alla delar av Europa, av 750 miljarder euro, har Sverige fått tillbaka 37 miljarder kronor. Största delarna av fonden har gått till länder som ändå inte har samhällsstrukturer för att använda dessa pengar rätt. Men det är inte mitt största problem med detta. Sverige kastar bort miljardbelopp på att finansiera tjänstemän i Bryssel. 2021 betalade Sverige enligt Europaportalen drygt 52 miljarder kronor i EU-avgift. Det är enorma summor som Sverige förlorar och frågan är som Leif Östling så elegant uttryckte det, “Vad fan får jag för pengarna?”
Mer och högre skatter menas ofta vara ett bra sätt att omfördela ekonomiska resurser från de som har mer till de som har mindre. Och just mer skatter är vad det talas om i EU och på hemmaplan. Men detta förutsätter att tjänstemännen som är ditsatta att fatta beslut om vart pengarna ska ta vägen klarar detta. Hur effektiva är egentligen EUs byråkrater? I EU-val debatten pratas det om att ensam inte är stark och att vi som har det bättre måste bidra till resurssvaga länder. Men frågan är var pengarna faktiskt tar vägen. Kommer resurserna dit de ska?
Något relevant i denna fråga är även vad alla tjugoentusen anställda i Bryssel gör. Detta är alltså befolkningsmängden av en måttligt stor stad i Sverige. Ett samhälle av byråkrater som iallafall jag inte vet vad de håller på med. Efter en snabb googling kommer de klassiska svaren att de utreder och lägger förslag om att stifta lagar inom säkerhet, asyl, energi, miljö, konsumentskydd och jordbruk. Min fråga är om de anställda inom EU förstår sig på att olika länder har olika förutsättningar och därför inte kan ha samma lagrum att utgå ifrån. Det är absurt att ett fåtal… inte ens ett fåtal, tiotusentals icke folkvalda tjänstemän ska ha så mycket makt över den enskilde personen ute i småorterna. Med så många tjänstemän som faktiskt ska ha någonting att göra är det inte konstigt att vi får så underliga lagar att förkasta oss under.
Denna överstatlighet skapar en maktapparat som tar bort självbestämmandet och pengarna ifrån de enskilda medborgarna. Visserligen kan en union ha slagkraftighet. Svenska politiker pratar ofta om att det är ett sätt för Sverige att få sina röster hörda i det globala spelet. Men det får ju komma till ett pris för vad som är bra för oss själva i Sverige. Och helt ärligt så är det otroligt naivt att hela världen skulle se upp till oss som förebilder. Det pratas om i politiken att vi med gemensamma mål kan skapa förändring i klimatet. Men det gör ju absolut ingen skillnad om det är olagligt i EU med plastsugrör när Kina bara fortsätter bygga fler kolkraftverk som har astronomisk mer påverkan. Lagarna vi förväntas följa blir mer och mer orelevanta när den onyanserade klimatalarmismen får styra.
Allvarligt talat undrar jag vad planen med 2030 och 2050 års klimatmål är. Förbudet mot försäljning av nya bensin- och dieselbilar från EU börjar gälla 2035. Detta gör att det blir näst intill omöjligt att röra sig ute i landsbygden eller långt ut i vildmark då det inte finns laddstationer och då elbilar laddar ut snabbare under kyla. Det är helt absurt att inte prata om de förödande effekterna av dessa mål även för lantbrukare. Ska man inte få leva på landet? Detta bör även ses i ljuset av att produktionen av litiumjonbatterier släpper ut långt mycket mer än vad en Volvo nånsin kommer göra. Samarbetet med EU måste utgå ifrån att vi kan överleva och att vi faktiskt har någonting som gynnar oss i unionskapet.
Varför finns det ingen stor opinion för Swexit när samarbetet innebär så otroliga nackdelar för oss? Vi förlorar självbestämmande över våra liv och rörlighet i form av absurda lagförslag. De som fattar dessa beslut är inte demokratiskt folkvalda och som grädden på moset är det dyrt som bara den. Grundidéen är sedan länge förlorad i debatten om EU. Fri handel och fri rörlighet har blivit till ett byråkrati-monster.
