Krönika: Spontana svenskar

Vi har nog alla hört resten av världens fördomar om oss, att vi svenskar är reserverade, instängda och stela. Det är inte direkt ett rykte man vill skryta med, men på något sätt har vi ändå accepterat att det är sådana vi är. Varför? Kan vi inte börja säga hej till främlingar på stan, eller i alla fall till våra grannar och de vi faktiskt känner? Kan vi inte normalisera att sitta bredvid en främling på bussen? Är det inte dags att vi börjar gå mot fördomarna, ett hej kan väl inte skada?

Det kan inte bara vara jag som har funderat på varför vi aldrig hälsar på personer vi möter när vi är ute. Är det i stan där man möter folk hela tiden kan jag förstå det, men jag tänker på de mindre sammanhangen. Varför gör vi till exempel allt för att undvika våra grannar istället för att bara hälsa på dem? Varför tycker vi att kallprat är så jobbigt? Så jobbigt att vi till och med kallar det för kallprat, och inte småprat som på så många andra språk? 

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alltid är den som hälsar på folk heller. Jag, precis som de flesta andra i Sverige, är ett levande exempel på hur djupt rotade dessa normer är. Ibland får jag känslan av att vi är beredda att göra nästan vad som helst bara för att undvika någon form av socialt sammanhang när vi inte är beredda på det. Är det inte dags att vi blir lite mer spontana, öppnar dörrar åt varandra, säger hej och kanske till och med börjar prata med någon vi ser på stan? Vi vet ju att problemet finns så varför gör vi inget åt det?

Jag har både läst artiklar, och pratat med personer från andra länder som berättat att de när de kom till Sverige upplevde en kulturkrock. Till exempel när de inte längre kunde gå fram till en främling i en matbutik och fråga vad de ska laga av varorna i sin kundvagn, något som inte alls är konstigt att göra i många andra länder. Medan det för oss svenskar nästan är jobbigt att bara läsa om. Ja, för visst låter det jobbigt, eller? Om man tänker efter, hade det inte varit lite trevligt om någon kom fram till en i mataffären för att bara diskutera lite recept? Du behöver inte prestera något eftersom ni inte känner varandra, du behöver bara berätta vad du ska laga till middag. Har du inte bestämt dig än kan du alltid dra till med tacos eftersom alla gör det med olika ingredienser och inget du skulle kunna ha i kundvagnen är för konstigt. Hade det inte också varit trevligt om en vän kom hem till dig oannonserat så att ni tillsammans får söka igenom skåpen efter något att laga till en gemensam middag? Samtidigt som vännen får en inblick i ditt riktiga liv, inte bara den städade fasaden som man annars gärna visar. 

Antingen så blir du genast obekväm av det jag precis skrev eller så är du faktiskt beredd att gå förbi de ytliga artigheterna och på riktigt lära känna dem du har runt dig. För att vi skulle komma varandra närmare om vi även fick se de opolerade sidorna känns väl som en ganska naturlig följd? Jag tycker alltså att vi ska bli mer spontana och så bekväma i oss själva att vi inte längre känner att vi måste vara perfekta hela tiden. 

Det finns till och med forskning i ämnet. Internations, ett nätverk för personer som bor utomlands, har gjort undersökningar med frågeställningarna i vilket land människor är vänligast och i vilket land det är lättast att få vänner. Av 67 länder hamnar Sverige på 62:a plats, respektive 64:e plats. I topp ligger Costa Rica och Mexiko. Det finns saker som de länderna inte är lika bra på som Sverige men kanske är det när det kommer till det här, just de som vi ska se som våra förebilder. 

Som med så mycket annat kan man inte förändra allt själv. Det spelar ingen roll om jag är den enda som börjar säga hej, men av egen erfarenhet vet jag att det är lättare att svara på ett hej än att vara den som säger det först och när man har gjort det en gång är det lättare att göra det igen. Så om några av oss börjar säga hej kommer fler våga fortsätta att göra det. Men det handlar inte bara om att våga säga hej, det handlar om att få fler personer att känna sig välkomna och som en del av gemenskapen. I ett samhälle där människor är öppna och tar initiativ till att prata med andra kan fler känna sig som en del av gemenskapen. 

I stunden är det lätt att komma på anledningar till att inte ta sådana initiativ men vi vet ju egentligen att ett hej eller en kort konversation oftast bara är trevligt. Det är dags att vi svenskar blir mer spontana och inbjudande så att vi kan bryta mot den tråkiga stereotypen. 

Detta är en medlemskrönika skriven av Nora Pryssander. Klicka här för att läsa fler av Noras texter!