Krönika: Jag är 2015
I början av mars 2020, när flyktingarna i Turkiet samlades vid Greklands gräns, reagerade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson med att publicera en bild på sig själv i jägaruniform med det tydliga budskapet att 2015 aldrig får upprepas. När jag såg bilden blev jag arg och ledsen och bestämde mig för att skriva ett öppet brev till Ulf Kristersson.
I det öppna brevet på Facebook skrev jag följande:
”Jag är 2015! Det här är mitt personliga svar till Ulf Kristersson. Jag meddelar stolt att jag var asylsökande under flyktingkrisen 2015! Ja, jag är en av dem!
Jag har arbetat officiellt i Sverige sedan 2016 med kultur och konst. Jag har betalat mina skatter och respekterat alla lagar i Sverige. Jag kan flytande svenska och det är många fler som jag. De arbetar, de betalar sina skatter och de respekterar de lagar som finns här i Sverige. Det finns många människor från flyktingkrisen 2015 som gör sitt bästa för att vara en del av detta land, men du gör det svårare för oss att känna att Sverige är vårt hem.
Vi måste öka medvetenheten om hur flyktingar kan vara positiva för landet. Vi måste höras av alla dessa politiker som pratar bakom vår rygg. Vi är alla människor och de som nu står vid gränsen mellan Turkiet och Grekland är precis som du och jag. Sverige måste uppmuntra andra länder att ta sitt ansvar och öppna sina gränser. Om alla 27 EU-länder öppnar upp sina gränser och tillsammans tar hand om de som flyr från krig skulle det inte vara några kriser.
Min farmor brukade säga att det är enkelt att väcka någon som sover men det är svårare att väcka någon som låtsas att sova. Du säger att 2015 aldrig får hända igen. Jag skulle vilja säga att jag är en del av 2015 med många andra och vi är en del av detta land oavsett om du gillar det eller inte.”
Responsen blev massiv. Från ett öppet brev till tusentals personliga berättelser, från människor i alla åldrar och bakgrunder som alla är en del av 2015. Jag har samlat in alla de berättelser som människor delade med sig av om sin flykt eller berättelser från människor som har tagit emot flyktingar i Sverige. Dessa berättelser kommer från både invandrare och svenskar och det blev totalt ca 1300 berättelser av människor som är 2015 och dessa berättelser förtjänar att bli hörda. Jag önskar att människor och folkvalda politiker ska få kännedom om dessa personers tankar om att vara flykting. Det är en demokratisk rättighet att få föra sin talan, och de som i vårt samhälle oftast inte får göra det blir här representerade i skrift.
Den 11 november 2020 lämnade jag över alla berättelser tryckta till Annika Hirvonen (gruppledare i riksdagen för Miljöpartiet, reds. anm.) och höll ett tal som livestreamades på Facebook inifrån riksdagshuset. Därefter mailade jag alla berättelserna individuellt till alla riksdagsledamöter i socialförsäkringsutskottet, utan någon respons.
Den 3 mars 2021 gjorde jag en en livesändning på Facebook för att fira att folkrörelsen blev ett år, där jag läste berättelserna i åtta timmar. Jag använde kroppen och rösten som ett verktyg för hur demokrati borde vara och visade på att alla berättelser är lika värda. Det är politikernas ansvar att ta till sig dessa berättelser, läsa dem och lyfta fram dem i riksdagen och jag ville visa hur våra politiker borde vara, jobba och integrera sig med folkets röster.
I ett och halv år har jag arbetat ideellt med Jag är 2015 och jag har inte fått någon respons av våra folkvalda politiker. Just nu firar den svenska riksdagen 100 år av demokrati med allmän och lika rösträtt. Att fira demokrati är fint och viktigt, men det är minst lika viktigt att inte ta demokrati och mänskliga rättigheter för givet. Idag har min och tusentals andra berättelser fortfarande inte blivit hörda av riksdagen och de tryckta berättelserna ligger i detta nu och samlar damm i något arkiv på Miljöpartiets kansli i riksdagshuset.
Hur mår egentligen demokratin i Sverige? Hur väl lyssnar våra folkvalda på engagerade samhällsmedborgare och på människors berättelser? Den 11 november har det gått ett år sedan jag lämnade över berättelserna i riksdagen till Annika Hirvonen i Miljöpartiet, och ingenting har hänt. På årsdagen vill jag nu lansera en sida där du kan följa hur våra folkvalda politiker i riksdagen väljer att inte lyssna när civilsamhället och medborgare delar med sig av sina berättelser och erfarenheter. Från total ignorans till att posera med berättelserna utan att ta kampanjen och folkrörelsens berättelser vidare.
https://jagar2015.cargo.site/
Atoosas tal inifrån riksdagshuset den 11 november 2020: https://www.facebook.com/annikasepost/videos/10224288487458819.
Livesändningarna från den 3 mars 2021:
https://www.facebook.com/viar2015/videos/260137352353010
https://www.facebook.com/viar2015/videos/742463869794075
Atoosa Farahmand
Då: Har arbetat i kulturinstitutioner som projektledare, konstnärlig ledare, koreograf och konstnär sedan jag kom till Sverige som flykting.
Nu: En multidisciplinär konstnär och kulturarbetare.
Sen: Framtidsvisionen är att etablera ett nätverk och ett fysiskt utrymme där de ohörda berättelserna och rösterna inom konstvärlden kan ta plats.
Motto: "Ju mer du vet, desto mer inser du att du inte vet."
Besök gärna min webbplats: www.atoosafarahmand.com
