Krönika: Semlan är mer än vad vi tror!

Jag sitter på ett café och fikar med min pojkvän och funderar på vad jag ska skriva om… Jag frågar om han kan köpa en semla till oss, det var längesen vi åt en. Där kommer han, med en vacker semla! Voilá! En bakelse av vitt bröd med vispad grädde och mandelmassa i mitten.

Jag frågade honom “är detta svenskt?”
Han sade “hmmm?”
Jag sa “ska vi googla?”

Enligt Wikipedia är semlan en svensk grej! Något som svenskar äter under en viss tid om året, historiskt har det skett på fastlagssöndagen 47 dagar före påsk. Men nu kan du hitta den överallt långt innan den dagen. Det smakar som socker som har spunnits till moln med toner av kardemumma och en jordig smak av mandel. Detta är svenskt. Men är kardemumma det? Vispad grädde? Mandelmassan? Men vetemjölet då?

Om du gräver lite djupare i historien och läser om de olika ingredienserna som skapat den moderna semlan är svaret till frågan om den är svensk ett enkelt nej. Kardemumman kommer från Sri Lanka och Sydindien. Grädden från Nederländerna och Schweiz. Vetemjölet från antikens folk, araber, greker och romare. Mandelmassan från Lübek i Tyskland. Semlan är ett perfekt exempel på hur vi människor inspireras av varandra och skapar egna traditioner av andras kulturer. Denna fluffiga bakelse är mer poetisk och världslig än jag trodde, med smaker från hela världen. Missförstå mig inte, jag försöker inte förminska semlan som en del av en svensk kultur, min poäng är snarare att allt som hör samman i en kultur är en blandning av olika ingredienser som vi har tagit från andra platser. Vi kan inte äga en kultur, kulturen är i ständig rörelse och kommer från hela världen, alla delar av våra kulturer, som vi kallar “vår kultur” kommer alltid ha influerats av flera andra kulturer före den.

Men hur går det till när vi pratar om “den svenska kulturen” eller ordet mångfald? Var är gränsen mellan den svenska kulturen och den så kallade mångfaldskulturen? Är mångfaldskulturen en mix av kulturer från invandrare? Var går gränsen på vad som räknas inom mångfaldskulturen och vad som faller inom den svenska kulturen? Är den svenska kulturen en mångfaldskultur? Hur sätter vi gränsen mellan “vår” kultur och “deras” kultur? Den svenska kulturen och mångfaldskulturen är ju bröder och systrar. De har en historia med varandra och har alltid inspirerats av varandra.

Det fick mig att tänka på reklamfilmen från 2020 av det skandinaviska flygbolaget SAS, “What is truly Scandinavian?” Den pratade om “klassiskt” skandinaviska ideer och föremål såsom demokrati, det danska wienerbrödet och svenska köttbullar som alla har sitt ursprung någon annanstans.

“Our democracy? Credit goes to Greece. Parental leave? Thank you, Switzerland. The iconic Scandinavian Windmills? Were actually invented in Persia. And we made a German bicycle a staple of our cities. Thank you Germany! What about rye bread? It’s Turkish. Smörrebröd? Dutch. What about liquorice? It’s chinese. Midsommarstången? German.” säger berättarrösten när den radar upp saker som förknippas och som ses som en del av den skandinaviska kulturen.

Vi började båda bli nyfikna på saker som alltid beskrivs som svenska, till exempel fika, något som marknadsförs i Sverige som något väldigt speciellt svenskt. I mitt hemland har vi kanske inte ordet fika, men vi dricker te och äter småkakor eller en sockerbit. Lika fast olika. Åh jo, den svenska stapelvaran kaffe som är en självklarhet till det “svenska fikat”. Var kommer det ifrån? Etiopien.

De säger att jag behöver “integreras till den svenska kulturen”?
Men den svenska kulturen är ett hopplock av andra kulturer.
Den svenska kulturen är en integration av många andra saker som har lånats från andra kulturer och skapat något unikt svenskt. För det är just det som kulturer är så bra på, att låna från varandra och skapa unika blandningar. Det är inte unikt för Sverige utan även något som “min” iranska kultur alltid har gjort.

Vi brukade dricka te i Iran, ska jag byta ut teet mot kaffe? Gör det mig då mer svensk och mer integrerad? Jag äter just nu semla istället för baklava, gör det mig mer svensk?
Saffran till julen är från Iran och de persiska mattorna på Ikea är en del av det svenska exportundret. Hur ska jag integrera eller anpassa mig till den svenska kulturen när jag redan ser en stor del av min kultur i den svenska? En svensk kultur som är olika beroende på vem jag pratar med?

All kultur oavsett var du befinner dig har alltid och kommer alltid att ta inspiration från andra platser. Vi måste se det positiva i det och istället för att prata om vår kultur och din kultur prata om likheterna. Om vi börjar se våra likheter kan vi se våra olikheter i ett annat ljus och det är så vi kan lära oss av varandra. Integration handlar inte om att invandrare ska anpassa sig, utan det är allas ansvar, hur vi tillsammans skapar en gemensam kultur. Genom att se allas kulturer som resurser, kan vi lösa pusslet och sätta ihop pusselbitarna tillsammans. Samma som kardemumman, mandelmassan, vetemjölet och grädden i den här semlan som när dessa ord skrivs tagit slut. Voilá! Nu har du sannerligen skapat något typiskt svenskt.

Atoosa Farahmand

Då: Har arbetat i kulturinstitutioner som projektledare, konstnärlig ledare, koreograf och konstnär sedan jag kom till Sverige som flykting.
Nu: En multidisciplinär konstnär och kulturarbetare.
Sen: Framtidsvisionen är att etablera ett nätverk och ett fysiskt utrymme där de ohörda berättelserna och rösterna inom konstvärlden kan ta plats.
Motto: "Ju mer du vet, desto mer inser du att du inte vet."

Besök gärna min webbplats: www.atoosafarahmand.com