Krönika: Vem får plats i en demokrati?
Vem får plats i en demokrati?
De flesta av oss anser att pedofili och våld inte ska höra hemma i en demokrati. Inte heller fattigdom eller något slags av förtryck. Egentligen tänker jag att alla vill bli behandlade likvärdigt och rättvist. Inte utifrån vem man råkar vara eller ses som. Vi alla vill mötas av respekt för att man är en person. En person med sitt bagage och bakgrund vilket har format henom till den som hen är idag. Därför behöver alla tänka över sina handlingar innan man utför dem! Vill jag verkligen skada någon annan?
Även om vi inte delar samma värderingar, sexualitet, etnicitet, funktionalitet med mera, ska vi alla får plats i en demokrati. På vår jord, i vårt land och i en demokrati. Många vill försöka möta varandra med öppenhet, respekt och ödmjukhet. Vi vill försöka leva oss in situationen för personen vi möter, även när vi vet att vi aldrig helt kommer lyckas med det. Men med den vetskapen underlättas livet. Det enda som vi kan, liksom är tvungna att göra, är att acceptera och respektera varandra.
Det är en svår tid vi lever i just nu. Vi upplever en pandemi. Mitt i den började ett krig vilket har gett oss alla ekonomiska problem som påverkar hela världen. Maktgalna tar till våld, vilket når oss alla. Ingen respekt finns, vare sig ifrån oss eller dem. Det enda som vi alla vet är att vi alla kan bli drabbade. Egentligen närsomhelst. Hur ska vi kunna acceptera det, och ska vi överhuvudtaget acceptera det?
Är lösningen att inte ha förutfattade meningar om varandra? Skulle det räcka för att få en bra demokratisk värld? Och hur skulle en demokratisk värld se ut, eftersom det tydligen inte går att göra alla nöjda? Den största förutfattade meningen idag anser jag vara att man själv ska kunna styra över hur man psykiskt mår. Jag tänker att ingen egentligen vill må dåligt, varken psykiskt eller fysiskt. Men det är ju väldigt komplicerat att leva i dagens samhälle med alla ideal som vi alla har på oss, särskilt som ung. För att överleva tar vi på oss en rustning som vi hoppas ska skydda oss. Vi vill försöka hålla upp fasaden, men tänk om vi skulle kunna luta oss mot varandra och låta vår styrka gro, som Loulou Lamotte sjöng i sitt mellobidrag för några veckor sedan?
Det stämmer inte att alla män är våldtäktsmän. Lika lite som alla bögar är pedofiler, och alla personlig assistansanvändare är fuskare. Vi alla är egna individer oavsett från vilken grupp som man ser ut att vara ifrån.
Varför har personer med mörk hudfärg alltid varit förtryckta? Varför har alltid kärlek mellan två personer av samma kön varit konstigt? Måste kärlek leda till produktion av barn? Även om det finns möjligheter för samkönade par att få barn idag kan även kärlek mellan två av samma kön anses som fel. Det är fortfarande ovanligt att en har en synlig normbrytande funktionalitet och den andra inte i ett parförhållande. Det finns mycket dejtingprogram som börjar inkludera homosexuella, men när ska man börja inkludera personer med olika synliga normbrytande funktionaliteter till exempel i ”Bonde söker fru” eller ”Paradise Hotel”? Vilken demokrati speglar TV-rutan? Vem får synas och vem får inte?
Vi alla har olika förväntningar på oss. Även fördomar om oss. Vi tror att vi vet vem som är bög när vi ser honom gå eller hör honom prata. När vi ser en i rullstol tror vi att hen förstår mindre. Vi glömmer att dessa bara är människor, precis som du och jag. Det är därför till exempel pridetåg och andra demonstrationer för minoriteter fortfarande behövs. Demonstrationer för frihet och rättvisa. Även i en demokrati behövs tydligen det. Varför ska det behövas? Vill inte alla kunna forma sitt eget liv och älska vem man älskar? Oavsett om den man älskar har ben, armar, snippa, snopp eller alltihop.
Alla vill bli älskade. Men det betyder inte att vi alla måste älska varandra. Man bestämmer inte över vem man blir kär i. Jag anser att detta är det mest magiska med våra kroppar. Hur kärlek föds. Vi som har varit nyförälskade någon gång i livet vet vilka moln man flyger på och hur bra man mår.
Även i ett sekulärt land som Sverige har kärleken en stor plats. Vi har byggt en stor fasad omkring oss själva och anser att det är just detta som ska tillhöra en demokrati. Integritet och privatliv. Vår privata värld. Ingen Gud behöver vi att lita på eller ta hjälp ifrån. Vi tror på kärleken och oss själva.
Personligen anser jag att alla ska få ha sin kärlek, funktionalitet, etnicitet och tro ifred så länge som den inte skadar andra. Liksom Loulou sjöng behöver vi stå upp för varandra, även om inte våra liv liknar varandra alls. Särskilt när världen är kolsvart. För mig är just detta demokrati. Vi har bara en jord. Vi alla behöver få plats på den. Så snälla, sluta skada varandra! Lyft upp varandra! Vi måste stå tillsammans mot hatet!
Louisa Atterström
Då: Jag tog examen vid Kreativa Gymnasiet Ljud- och Bildskolan i Borås 2018.
Nu: Jag studerar teologi vid Enskilda Högskolan i Stockholm på distans. Jag arbetar även som gästföreläsare. På min fritid rider jag gärna ut på långa skogsturer och spelar trummor. Jag älskar djur och att skapa.
Sen: Min plan är att bli präst eller pastor.
Motto: Tillsammans går allt om man bara vill.
