Campi Flegrei

På blåsbälgarna står jag
Lungorna av en slumrande jätte
Höjer och sänker landskapet
Dränkte sin city

Du räknar århundraden
Jag blinkar mina ögon
Mollusker väller in i mausoleet
Jag vrider mina händer

Du reser berg
Jag ser öar
Du ger mig jorden
Jag bygger bordeller

Saltet i hans tårar
Sprunget ur dina källor
Han vände dig ryggen
Nu kryper han tillbaka

Viskar om lögner så starka
Förlöser förlusten förlåtelsen?
Vad är det minst onda?
Att fria eller att fälla?

När lågan har slocknat
Kommer glöden dröja sig kvar
Och askan den lämnat
Skingrat för vinden

Barn av morgondagen
Med liv ifrån igår
En spricka i berget
Jag vet var jag står

Vet ni?
Känner ni vibrationer under era fötter?
Vet ni?
Känner ni dofterna av svavel?

Den attiska sältan
Har ingen plats
När domen ska fällas
När synderna ska räknas

Den som skulle brottas med supervulkaner
Förgrep sig på de som försökte fly slätten
Till atomvinter dömer jag dig
I atomvinter kan du vittra