Skip to main content
23 april 2019 Alexander Mihlzén

Galang

Jag slog några tomma slag i luften. Jag gick några menlösa duster med väderkvarnar. Fuck it, nu ska jag leva på Mars med Elon Musk. 200.000 bucks på fickan borde man kunna fixa. Bara att börja hustla fram så man en vacker dag kan reppa den röda planeten. Resten kan gå och dra fötterna i förnekelsen. Framtiden danar framför oss på plakat planeten över. Ställ upp till ansvar, ställ dig till svars. Nu svarar ni till oss och vi svarar till brahman only. Måttet är rågat, bägaren har runnit över, kängurur i domstolen är kanske vad vi behöver. Galang mes amis, inget stressar mig längre. Klimatångestattacker byts mot optimism. Vi möts i slagfält/kommentarsfält, vi har blivit virala/digitala och rabiata. I sotmoln kan ni hålla låda men atman i oss är renare. Ni vet att ni kommer tillbaka i annan skepnad så det är bäst att rensa upp.

Min hemstad brinner ner och jag spelar tv-spel. Samma gäller vår planet, denna shunon bryr sig inte mer. Tänker fixa min one way ticket, packa väskan och sticka. Det är lika bra att flytta dit luften inte går att andas för om femtio år kommer förhållandena vara desamma. Hellre driver jag ett växthus på Mars än bor i ett växthus på Tellus. På Jorden finns snart inte en droppe vatten som är frusen men på Mars har den första inte smällt än. Jag kastar mig iväg för jag vill bli den första marsianen att äta marsipan och dricka Cola med is.

Självfallet kommer jag sakna gröna skogar, men de brann ner redan förra sommaren. Visst har skogsbränder sina fördelar och utför vissa ekosystemtjänster men när vi redan handlar på kredit av planeten borde vi kanske fråga oss om vi har råd att betala tillbaka lånet. Vissa investerar i ny energi, andra investerar sin tid i att gapa om klimatalarmister. Jag själv ska ju med SpaceX så jag får ju ta det lite Keno och se om jag kan vinna några lax eller bli en para parasit. Mitt nummer finns på Eniro, ni kan swisha om ni vill bli kvitt mig, tyvärr kommer jag nog bränna alla fickpengar på Pressbyrån, de har mackor där som smakar äckligt men jag lär mig långsamt. Det jag fruktar mest är att det inte blir så mycket skagen på Mars men med tanke på situationen i haven blir det nog ändå ett minne blott om vi inte agerar snart.

Andra farhågor på min lista inkluderar böcker och andra moderniteter. Hur sjutton gjorde Columbus? Fast han trodde förvisso att han skulle på en weekend i Indien. Surt läge när man råkar upptäcka en ny kontinent som ligger i vägen för ens semester. Kanske finns det en okänd planet mellan Jorden och Mars som vi kan stöta på. Några fina rymdindianer som vi kan smitta ner för ingen vaccinerar sig mer. Oops, råkade nog precis lista ännu ett skäl att överge denna planet. Det vore ju riktigt skönt att hinna först och sätta upp gränskontroller och få välja sitt eget folk för en gångs skull; inte ska vi ha några fakta-resistenta på vår lilla planet. Världens smalaste åsiktskorridor kommer vi ha, bara ett gäng personer som gav upp hoppet och drog iväg som sitter och spelar yatzy och håller med varandra dagarna i ända. Det kommer bli den mest homogena enformiga idyllen någonsin där alla är galang.

Jag lovar att skriva hem och berätta hur vi har det, men befarar att flaskposten kan komma att fastna i omloppsbanan. Om jag ens kan kasta så högt vill säga, men Olympus Mons kommer ju ganska nära. Det vore trevligt att få vara den första upp för ett berg någon gång. Phobos och Deimos har vi också, de kanske jag kan få vara den första människan på för jag förmodar att Elon Musk kommer att kliva av först när vi är framme, men det är lugnt med mig så länge jag får min marsipan och Cola före någon annan.

Innan denna sändning bryts hoppas jag att min hälsning skall komma fram. När jag nu väntar på bryggan på att tändningen ska slå till så lämnar jag min planet i er omsorg. Vårda den ömt för om vi inte får fart på företaget där borta så kommer vi tillbaka. Galang mes amis, allting ordnar sig om vi bara samarbetar lite mer och vi har börjat så bra, horisonten ser ljusare ut än på många långa år.