Krönika: Den sämsta karaktären i The Office
För ett par veckor sedan var jag hemma hos min bästa vän, vi satt och spelade kort och slötittade på The Office samtidigt som vi småpratade om det som hände. När vi diskuterade vilka våra favoritkaraktärer var så var det en fråga som dök upp rätt snabbt: Varför hatar alla Pam? För er som inte sett The Office så är Pam en av de kvinnliga huvudkaraktärerna och ena hälften av seriens främsta kärlekspar. Hon börjar serien som receptionist och jobbar sig upp till försäljare. Både jag och min kompis har stött på ett flertal artiklar, foruminlägg och youtube-videos om hur överskattad Pam är. Den vanligaste kritiken mot henne är att hon är tråkig, avundsjuk, talanglös och egoistisk. Googlar du på ”Pam The Office” får du upp artiklar som ”topp 10 gånger fansen hatade Pam” och ”varför Pam är den sämsta karaktären i The Office”.
Kritiken mot henne är inte helt obefogad. Hon är den sämsta försäljaren på hela kontoret, hennes konst är rätt medioker, hon är indirekt orsaken till att Jim och hans flickvän Karen gör slut och hon kan vara självisk ibland. Men allt detta är just varför jag älskar henne, jag älskar att hon är avundsjuk, jag älskar att hon gör fel ibland och att hennes handlingar inte alltid leder till det hon tänkt sig. Det gör henne mänsklig.
När det kommer till kvinnliga karaktärer i filmer och serier, så ställs de ofta inför högre krav än manliga karaktärer. För att en manlig karaktär ska vara hatad i stor utsträckning så behöver han bokstavligt talat vara en vidrig människa, och även då är det inte säkert.
Detta fenomen är så tydligt när det kommer till The Office. Som jag nämnde innan är ett av de största klagomålen på Pam att hon är tråkig, vilket jag inte håller med om alls. Däremot finns det en person i The Office som är objektivt extremt tråkig, och det är Toby Flenderson, men trots att ett av hans mest framgående personlighetsdrag är att han är ointressant så får han inte alls lika mycket hat för det som Pam. Hon trycks ner av många fans för att hon har samma egenskaper och beter sig likadant som sina manliga kollegor. Hon sabbar Jims förhållande men han sabbar också hennes. Hon ljuger för att få en befordran, men Jim tar ett jobb i en helt annan stad utan att berätta det för sin fru. Hon är otrogen mot sin fästman, men Oscar har ett förhållande med sin väns man bakom hennes rygg. Dessa beteenden rättfärdigas när det är en man, de hålls alltid separat från hans personlighet. Men när en kvinna som Pam gör dåliga val så är det för att hon är självisk, osäker och värdelös (detta är de exakta orden som använts i flera kommentarer på en artikel om varför Pam suger).
På många sätt ser jag upp till Pam. Hon mognar otroligt mycket under seriens gång, och många av de sakerna som hon får hat för är just saker som jag beundrar. Hon lär sig säga vad hon tycker och slutar vara en ja-sägare (vilket verkade vara speciellt opopulärt bland männen på Reddit). Hon satsar på en konstutbildning i senare ålder, och trots att det inte går som hon hade tänkt sig så ger hon inte upp. Hon är en snäll människa med stor empati för andra, men hon kan också säga emot när något är fel och är inte rädd för att ta för sig när hon vill ha något. Jag har mycket lättare för att tycka om en person som upptäcker sina egna brister och jobbar för att motverka dem, än någon som inte har några från första början.
Självklart älskar jag kvinnliga karaktärer som Hermione Granger, Mulan och andra typiska hjältinnor. Men det är något speciellt med helt vanliga tjejer som lever ett helt normalt liv. Pams bästa sidor kommer inte fram för att hon offrar sig själv för mänskligheten, eller slåss mot ondska. Hon kämpar sig fram i en helt vanlig mänsklig vardag, med jobbiga kollegor, svåra livsval och kärleksproblem, och inte ens det gör hon på ett helt perfekt sätt. Jag hoppas att vi en dag kan sluta hata på kvinnor som Pam, för om vi inte ens kan låta en fiktiv karaktär i en tv-serie göra misstag, så bådar det inte gott för mig och alla andra tjejer ute i världen.
Susanna Frenguelli
Då: Pinsam
Nu: Cool
Sen: Ännu coolare
Motto: Vad gör det om 100 år?