Skip to main content

Krönika: Kan jag få ta en paus från self-care?

Vanligtvis brukar jag fylla min bokhylla med skönlitteratur. Men på sistone ser jag ett nytt inslag. Det är självhjälpsböcker som handlar om hur man blir en bättre människa, hur man får relationer att fungera bättre och hur man tar hand om sig själv.

Även mitt flöde på sociala medier är fyllt av detta. Kombinerat med spiritualitet. Vissa kallar det för self-care. Och ju mer jag gräver, desto mer hittar jag – inläggen tar aldrig slut. Det är influencers som yogar, mediterar, gör ritualer med kristaller och manifesterar sina drömmar. De försöker förändra dåliga rutiner och beteenden och några av dem går i terapi.

Jag gör också allt detta. Det är ett privilegium att kunna jobba med mig själv, och utöva self-care på olika sätt. Jag har tid till det, jag har pengar, jag kan betala för böcker, kristaller och terapisamtal. Jag tycker om att göra arbetet, det känns ansvarsfullt.

Flera av personerna på sociala medier tycks sitta på sanningar, likaså författarna till självhjälpsböckerna, och jag kommer på mig själv med att tolka dem som experter. Om jag bara gör som dem, så kommer allting att lösa sig för mig.

Eftersom det finns så många sätt som sägs vara lösningar, så känns det också som att det finns många sätt att misslyckas på. Det finns då även ett gäng personer att jämföra sig med, de verkar göra allting rätt.

Om detta inte tilltalade mig hade jag förstås inte varit där och letat. Jag har hittat många saker som känns givande för mig, i allt från yogan till inlägg på sociala medier till böckerna.

Men arbetet leder också till trötthet. Vilken energi och tid detta tar. Tänk om jag tar en paus? Tänk om jag lägger mig på soffan, i ett stökigt vardagsrum, äter en påse godis, petar mig i näsan och sprätter iväg en snorkråka över golvet och sedan inte bryr mig om att dammsuga upp den. Ligger där en stund och inte ansvarar för någonting?

Men tar jag en paus, då kommer rädslan. Vad händer nu när jag tar den här pausen? Vad händer om jag inte läser färdigt självhjälpsboken? Inte antecknar i dagboken? Om jag inte har förberett mig inför nästa terapisamtal? Åh nej, jag har glömt meditera idag! Blir jag en sämre människa nu?

Att jobba med sig själv kommer förstås vara utmanande då och då. Men samtidigt får vi kanske akta oss för att det inte ska bli för mycket av en prestation? Och när övergår inspiration till jämförelse? Jag trivs med min self-care, men försöker också vara vaksam så att jag inte slår knut på mig själv.


Martina Sandström

Då: Hybris
Nu: Ambivalent
Sen: Fuck it! 
Motto: Oavsett om du oroar dig eller inte kommer resultatet att bli detsamma.