Krönika: Kvinnor som äter Magnum Mandel..

Kvinnor som äter Magnum Mandel i sitt eget sällskap – heja er!

Jag är på Centralstationen i Göteborg. Den är fylld av människor. Människor som skyndar sig mot ett tåg, står stilla och tittar upp på tavlan med ankomsttider och avgångstider. Några sitter på Espresso House och dricker kaffe, andra köper färdkost inne på Pressbyrån. På puben intill sitter män och dricker bärs. Det är ett myller av rörelse och ljud, människor som alla är på väg någonstans.

På en bänk, lite undangömd, ser jag en kvinna. Hon sitter själv på bänken, hon verkar inte vara på väg någonstans alls. Jag gissar att hon kanske är runt 50 år gammal. Brunt hår ner till axlarna, svart parkas, sitter med benen i kors. I handen håller hon en Magnum Mandel, hon äter den långsamt. Hon verkar njuta av sin glass. Det är en torsdag i november, klockan är ungefär halv tre på eftermiddagen.

På offentliga platser – parkbänkar, tågstationer, busshållplatser – ser jag dem ibland, och på sistone tycker jag mig se dem allt oftare. Jag ser medelålderskvinnor som i sitt eget sällskap unnar sig någonting gott att äta. Mitt i veckan, en helt vanlig vardag, äter de en glass, en snickersbar, en kanelbulle, en croissant.

Jag blir alldeles så varm när jag ser dessa kvinnor. Jag tänker: You go! Heja er!

Och jag kan inte låta bli att undra vilka dessa kvinnor är. Hur ser deras vardag ut? Vad heter de? Vad jobbar de med? Varför sitter de där, just då? Tänk om jag gick fram och sa hej! och frågade om jag fick göra dem sällskap? Jag vill ju slå mig ner där bredvid dem. Men det ska jag förstås inte göra. Jag vill inte störa. De verkar så fridfulla, det verkar vara deras alldeles egna stund.

I mitt huvud är det inte så vanligt att ta sig en sådan stund. Vardagarna liksom springer förbi, och för det mesta har jag bråttom. Jag skyndar mig till jobbet, jag skyndar mig hem från jobbet. Det är matlådor som ska lagas, tvätt som ska tvättas, tv-serier som ska tittas. Ibland kanske jag köper mig en kaffe och en färdig smörgås om bussen till jobbet råkar vara försenad. Men det blir inte direkt någon egen rofylld stund. Behöver bara bli mätt och lika bra att passa på att mätta magen när jag ändå bara väntar.

I mitt huvud finns det också en hel del oskrivna regler. Regler som att på fredagar gäller ju fredagsmys. På lördag kanske lite lördagsgodis. Fika gör jag oftast på café tillsammans med en vän. Eventuellt lite snacks en dålig dag på jobbet, men bara på en dålig dag för då är jag värd det. Fastän jag är vuxen nu, och borde känna mig fri att göra precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill det så känns tanken på att göra som de här kvinnorna faktiskt jättekonstig.

Men varför då? Det är ju ingenting konstigt med en bänk, och ett fikabröd. Det är ingenting konstigt med männen som sitter på en pub, slappnar av och dricker bärs. Men det är konstigt när kvinnor varvar ner och låter sin matlust ta plats.

Det glädjer mig att kvinnorna jag har sett på sistone, gör raka motsatsen mot allt det där som finns i mitt huvud. Ni inspirerar mig. Jag vill vara en av er. I framtiden hoppas jag att ni kommer att se mig, sittandes på en bänk, ätandes på en stor kanelbulle, mitt på blanka dagen, i mitt eget sällskap.

Martina Sandström

Då: Hybris
Nu: Ambivalent
Sen: Fuck it! 
Motto: Oavsett om du oroar dig eller inte kommer resultatet att bli detsamma.