Saturnus skriker i himlen varenda natt
Det har varit sju svåra år
Prövotiderna i reklamerna vet inte vad de pratar om
Rätten till ånger är lyxliv för de som har tid
Men den som något med ånger köpt
Dömd till att idka asketism
Jag skjuter upp men jag kommer aldrig ner
Svävar bortåt i min silverraket
Lägger mig att vila vid ringarna
Ringar och alla löften de betingar
Låter kökslampan lysa ner på oss i tillvaron med sitt dammiga ljus
Den driver skuggorna upp på väggarna där de klättrar bland lögnerna
Volframtråden brinner tills den brister och lämnar oss i mörkret
Något dåligt hinner att ske innan ett nytt ljus slås på
Det stormar på solen och lyser norrsken på Saturnus
Ändå svävar jag på asteroider i dunkel
Människor är satelliter
Kräver centrum och attraktion för att hålla sig på banan
Skuldebreven på hallmattan blir tyngre
Faller genom taket och krossar lampor på vägen ner
Hela världen på dataskärmen men det finns inget att se
Du borde skilja dig så något spännande händer
Jag är så förbannat trött på att sitta och vänta
Nu drar vi till Marocko och dansar till synthpop
I eros gyllene sken
Reflektioner i hyn på dina ben
Nu måste du lämna mig ifred
För berg växer upp men jag sjunker ned
Återvänder hem i min raket
Lämnar Saturnus bakom mig
För att sväva runt något levande
När asarna fallit från Valhalla
Kommer livet ifatt oss alla
Tre av oss
Och en måste bort
I min ask
Lägger jag en kvist
Från en liten alm
