Krönika: Tågresor
När jag sitter och skriver denna krönika så sitter jag på ett tåg tillbaka till Göteborg, där jag har mitt hem med min Robin. Vi har varit på ett bröllop och är fyllda av energi och fina tankar och känslor. Jag är så glad över att jag gillar att åka tåg. Jag älskar det till och med.
Det är något så otroligt vilsamt att åka tåg, om det håller sig inom tidsplanen såklart. Några av mina favoritsysslor på tåg är; att sticka, dricka kaffe, läsa, brodera och att lyssna på musik. Jag tycker väldigt mycket om att se ut på vår fantastiska natur här i Sverige och att lyssna på musik jag tycker om. Allt från Queen till Joni Mitchell spelas i mina hörlurar när jag susar förbi skogar och vatten och storstäder och byar på mitt tåg. Det är som att musiken får en större mening när jag har den fantastiska utsikten framför mig.
Ett av mina allra käraste tågminnen var när vi i min klass åkte till Luleå för en konferens i mars i år. Vi satte oss på nattåget från Göteborg på kvällen, fullpackade med snacks, stickningar och förhoppningar, och susade genom landet tillsammans. Vi hade bokat en kupé med tre sängar då vi endast var tre personer som skulle åka och det var det lyxigaste jag varit med om! Färdigbäddade, mjuka sängar och handfat i kupén (och jag har åkt nattåg genom Italien och Tyskland så jag hade lite att jämföra med…) och vi hade den vackraste utsikt en kunde tänka sig. Vi vaknade upp och åt vår medhavda frukost med Norrland utanför fönstret.
Vi spenderade tre dagar i Luleå och Jokkmokk och satte oss sedan återigen på nattåget mot Göteborg. När vi hade åkt en bit så ringde min pappa och jag gick ut ur kupén för att kunna prata ostört med honom och stod och tittade ut genom fönstret på all snöig skog och isiga sjöar vi åkte förbi. Men, plötsligt så ropade jag till i telefonen ”Åh, åh kolla! Renar!”. Då stod det ungefär 15 renar nedanför tågrälsen och tittade nyfiket på oss då vi åkte förbi. Min klass fnissade lite och jag hörde pappas leende i telefonen, men för mig var det en så stor upplevelse. Jag har aldrig sett renar förr i sitt naturliga habitat och det var ett av mina önskemål med resan. Det är även något som tillför till min magiska känsla kring tågresande. Det är ett ställe där en kan uppleva så mycket.
En annan resa men med samma gäng var nästan precis ett år tidigare. Vi hade inte känt varandra så länge men vi hade redan förlorat en gemensam vän och vi skulle på begravningen. Det var en ganska speciell resa på vägen dit men vi hade som vanligt förberett med snacks och stickningar och hade det precis som vanligt trevligt tillsammans. Vi sov hos min mamma och hade det fint kvällen innan. Vi gick på begravningen och den tog mycket energi och känslor. Efter det var det ganska bråttom till tåget som skulle ta oss hem till Göteborg igen. Vi har nog inte skrattat så mycket tillsammans som vi gjorde på den resan. Det var som att ångesten och sorgen behövde få luftas och vägas upp med skratt och glädjetårar.
En sista tågresa jag kommer dela med mig av är den jag upplevde när jag och min sambo levde på distans och vi pendlade mellan Göteborg och Malmö till varandra. Då upplevde jag två så tydligt olika tågresor under en och samma helg. På vägen till honom så stickade jag och kollade på serien Lost på min platta, jag skickade sms om hur långt det var kvar och jag minns pirret i magen som aldrig stillades. På vägen hem så planerade vi nästa gång vi kunde ses, var vi skulle ses och hur länge. Ångesten och sorgen över att inte bo tillsammans tog över tågresan och jag stickade och kollade serie för att slippa tänka på det. Slippa tänka på den tomma lägenhet jag var på väg till. Nu känner jag mig så priviligerad varje gång vi åker åt samma håll.
Det ryms så mycket på tåg. Glädje, sorg, ångest, förväntan och kärlek. Jag hinner tänka och reflektera och känna så mycket på en tågresa som jag kanske inte gör i vardagen på samma sätt. Det är inte ofta jag sitter ner i tre timmar och inte kan göra något annat än att sitta och kanske ha turen nog att skymta något magiskt utanför fönstret, som en ren kanske. Nu ska jag ta upp en ny bok som jag lovat mig själv att jag får börja läsa när jag skrivit klart denna krönika.
