Krönika: Är du också en viktväktare?

Är du också en viktväktare?

Jag är en extrem viktväktare. En gång varje år i hela mitt liv har jag fått räkna kalorier och skickat in till dietisten för kontroll och uppföljning. Jag vet inget annat. Oftast är det samma dåliga resultat som leder till press, stress och dålig självkänsla. Jag vet att det är många där ute som känner igen sig i detta. 

I skolan lär vi oss tydligt vad vi bör äta för att vår kropp ska må bra. Alltså skulle alla kroppar funka på samma sätt. Men vi vet ju att så är inte verkligheten. En del behöver bara titta på en bulle för att gå upp fem kg. Samtidigt som en del kan äta pasta, paj och korv i en vecka plus efterrätt och det händer ingenting, oavsett om de vill eller inte. Ja, vem sa att livet är rättvist? 

Igår åt jag avokado och crème fraiche-röra med ostbågar till mellanmål. Idag äter jag en övermogen banan som jag har stoppat ner choklad- och gelegodisbitar i som jag sedan värmde. Jättegott, prova! Detta är perfekta mellanmål för mig med mycket kalorier och fett eftersom jag är underviktig. 

På förskolan när vi skulle gå till skogen skulle alla barn ha med sig eget fika och dricka. I början fick vi alla ta med vad vi ville. Chokladboll, bulle, saft, varm O’boy, macka. Sedan hände nyttighetsgrejen. Eller regeln, rättare sagt. Frukt och grönsaker är nu bara tillåtet. Men för mig gällde inte den regeln, på grund av min konstanta undervikt. Jag fick äta mitt mellanmål ensam i ett rum så inte mina klasskompisar skulle se vad jag fick äta för mumsigt som de inte fick äta under skoltid. Som sagt, livet är inte rättvist!  

När jag sitter här idag och skriver om detta undrar jag varför mina lärare egentligen dolde detta för resten av klassen? Om nu allt börjar med barnen, varför skyddar vi dem för det riktiga livet och sanningen? Sanningen om att alla är och fungerar olika, och inget är rätt eller fel. Varför fick vi inte lära oss mer om olika matsmältningar, förbränningar och ämnesomsättningar istället för att dölja det?  

Jag kan nog säga att hälften av all reklam som vi ser är om hälsa och kost, om inte mer. Typ hälften av dessa handlar om att gå ner i vikt. Jag personligen blir så trött på dem så att jag stänger av ljudet numera. Jag orkar inte höra. Höra det som är min största önskan. Att bli tjock! Vilket nog aldrig kommer hända tyvärr. Alldeles för stora drömmar. 

Hur farligt är egentligen media för oss? Och hur bra skulle det bli om den skulle visa bra saker? Som att ha reklam till de som vill gå upp i vikt, i anslutning till reklam som riktar sig till de som vill gå ner i vikt. På så sätt skulle media påminna oss alla att alla kroppar fungerar olika och är lika fina.

Idag lever de flesta i konstant överflöd. Vi reflekterar inte över svält och fattigdom vid middagsbordet. Vi har glömt bort att Sverige en gång var ett av de fattigaste länderna i Europa. Eleverna klagar på skolmaten, i ett av få länder som faktiskt har gratis skolmat. Allt man äter kan inte vara sin favoritmat. Det är omöjligt att göra alla nöjda på en hel skola eftersom alla är individer. Vi alla gillar olika. Särskilt barn och tonåringar kan ju vara lite kräsna innan de lär sig att man äter det som finns eller serveras. Men jag tror att det är viktigt att barn lär sig äta varierad kost tidigt. Det är ju det kroppen mår bäst av. Och av rörelse. Vi är inte gjorda för att sitta stilla så mycket som vi gör idag. Det räcker inte med att tummarna jobbar…  

För tio år sedan såg man barn på lekplatserna. Vi barn var aldrig inne eller stilla. Vi byggde kojor och fantasin fick flöda. Sedan när vi väl kom in var man så hungrig så vi kunde äta som hästar utan att det gjorde någonting. Jag är glad att jag växte upp på denna tid, full av fantasi. Nu är lekplatserna tomma. Idag ser man sällan barn ute som leker… Vad hände? Och när? Varför? Jo tummarna leker istället. På en skärm. Med en krympande hjärna? Som behöver mindre mat?

Vi fick dock inte lära oss att progesteron ökar aptiten under andra halvan av menscykeln på biologin. Idag undrar jag varför inte? Det är logiskt att vi kvinnor behöver mer energi just de dagarna. Så varför pratar vi inte öppet om det i samhället? 

Sluta fokusera på ditt och varandras kroppar och utseende. Du är vacker och bra, eftersom du är du. Det viktigaste är att du mår bra. Och skönhet kommer från insidan. En klok person för 2000 år sedan sa ”tänk mer på det som kommer ut från munnen än vad som kommer in.”

Louisa Atterström

Då: Jag tog examen vid Kreativa Gymnasiet Ljud- och Bildskolan i Borås 2018.
Nu: Jag studerar teologi vid Enskilda Högskolan i Stockholm på distans. Jag arbetar även som gästföreläsare. På min fritid rider jag gärna ut på långa skogsturer och spelar trummor. Jag älskar djur och att skapa.
Sen: Min plan är att bli präst eller pastor.
Motto: Tillsammans går allt om man bara vill.