Web
Analytics
Skip to main content

Krönika: Traditioner är till för att brytas

Jag tror inte jag behöver påminna er om att det snart är jul, det brukar vi få klart för oss redan i mitten av november. Nu börjar vi nästan glömma hur det är under resten av året, när det inte är middagar och fester varannan kväll och när skyltfönstren inte skriker HELGREA, BLACK WEEK eller är fyllda av glitter och juldekorationer. Det kanske låter som att jag inte gillar julen och som att jag bara går och väntar på att det ska vara över så att vi kan återgå till våra vanliga liv, men nej, jag älskar det. 

Jag har så länge jag kan minnas älskat julen. Det är något med stämningen; musiken, filmerna, julgodiset och dekorationerna som jag bara inte kan motstå. Men en stor del av julen är såklart också traditionerna. Alla har vi olika traditioner varav vissa är vanligare än andra. Min familj tillsammans med många andra i Sverige sitter till exempel bänkade framför tv:n klockan tre den 24:e december för att titta på Kalle Anka. Precis som hos många andra familjer är det alltid någon som somnar och någon som år efter år inte kan låta bli säga “en sådan där färg skulle man allt ha” när scenen med nissarna som målar schackbräden visas. Sedan öppnas paketen, och tillsammans med julgodiset skickas de runt för att alla ska få se vad man fått. Små saker som dessa är sådant som gör just julen så speciell. Man träffar familjen, umgås, äter och bara myser, något vi kanske inte är så bortskämda med under resten av året. 

Jag vet att julen inte har en lika positiv klang för alla som den har för mig och det ska man inte glömma. Jag försöker att inte ta allt som jag tycker är bra med julen för givet eftersom jag vet att det inte är en självklarhet. Just i år, som jag kommer återkomma till, har jag faktiskt ingen aning om hur min jul kommer att bli och det är på sitt sätt också lite skrämmande. 

Förutom att träffa släkten på julafton och äta julmiddag - även om jag inte gillar julmat -, titta på Kalle Anka och byta paket så finns det så mycket annat bra med julen. Till att börja med hur länge det håller på!? Vi har hela december att använda som språngbräda, med andra ord, gott om tid på oss att förbereda och verkligen bygga upp stämningen inför julafton. Hade jag fått bestämma hade förberedelserna börjat redan i september, men ska en mer generell gräns sättas som jag inte kommer bli totalsågad för att stå bakom så kan jag ändå gå med på att första advent eller första december - den som inträffar först - är starten på julen. Att julen är så lång gör att man hinner göra alla de där mysiga små sakerna som är speciella för varje familj, eller person - jag pratar återigen om traditionerna. För det är inte bara släktträffen på julafton som är det viktiga, allt runt omkring är också värt att längta till. 

Kanske är det bara jag som älskar att baka, som tycker att det är viktigt att baka så många olika sorters julgodis som möjligt men så får det vara. Jag försöker alltid hinna med att baka klassikerna, lussekatter - som jag såklart formar till katter - och pepparkakor. Men jag försöker även hinna med några olika sorters fudge och min mammas specialitet “tomtebollar”, som inte är så konstiga som de låter. 

Som kulturälskare konsumerar jag också en nästan ohälsosam mängd julfilmer och julmusik. Ja, jag börjar lyssna på julmusik redan innan halloween även om jag verkligen försöker hålla mig till åtminstone första november. Ja, jag har sett så många smöriga julfilmer att jag knappt har några kvar att se och även om alla slutar precis likadant så kan jag inte annat än älska dem. 

Efter att ha tjatat om alla traditioner jag älskar måste jag få poängtera att jag inte alls är så gammalmodig som jag verkar, jag är inte rädd för förändringar. Just därför kommer årets jul att bli väldigt annorlunda. Jag kommer varken vara hemma med min familj, eller ha tid att gå på så många julmarknader som jag hade önskat. I år kommer jag nämligen att befinna mig på en segelbåt någonstans på Atlanten. 

Jag har funderat mer än en gång på om jag gjort rätt gymnasieval eftersom det innebär att jag ska vara ute och segla i två månader, bland annat över jul. Samtidigt som jag är otroligt tacksam över möjligheten, det är en dröm som går i uppfyllelse. Trots att min jul verkligen inte kommer bli som vanligt och trots att jag kanske just på julafton har en hemsk hemlängtan så är det förhoppningsvis värt det. Jag har vågat bryta mitt gamla mönster och även om jag ser fram emot en vanlig jul nästa år igen så vet jag att jag inte kommer att fira dem likadant för alltid. Ibland måste man våga testa något nytt och det kanske låter som ett klyschigt nyårslöfte. Men det behöver inte betyda att det är dåligt.


 

Taggar: Krönika, Text