Kylan biter och på himlen dansar norrskenet,
Ensamheten tynar bort när blicken går uppåt,
Uppåt där stjärnorna, månen och det gröna skenet befinner sig i en harmlös harmoni.
Jag kan inte hejda mig med att tänka på dig.
Trots att jag inte känner mig ensam kryper en saknad långsamt fram.
Du blir nu som en avlägsen dröm, för bra för att vara sann.
En dröm som jag hade velat dela dessa stunder med.
Men kylan biter och på himlen dansar norrskenet,
Jag får finna mig i att vara ensam med det,
Ensam med något som är så få förunnat,
Ensam med något så oerhört vackert,
Ensam med kylan och det dansande gröna skenet.
